Skitaxel. Men då hittar man andra vägar.

Idag kändes träningen... sådär. Jag vet inte riktigt. Var väldigt taggad när jag kom till lokalen och dessutom såg att jag hade turen att ha hela gymet för mig själv. I alla fall en kort stund innan ytterligare en tjej dök in (fast hon höll sig till löpbandet, det som jag aldrig rör). Körde armar idag, både biceps och triceps och även lite underarmar. Uppvärmningen kändes bra, ökade successivt vikten i bicepscurls med stång i kabel. Men efter en stund gjorde vänster axel sig påmind igen.
Fy sjutton va less jag blir på min dumma axel. Fast det är ju bara mitt eget fel, jag är dum nog att inte söka upp någon som kan kika på den. Tror det blir prio 1 efter operationen.
Gick över till övningar som inte kräver lika mycket av axeln och det gick rätt bra. Körde lite lättare vikter och fler reps för att kunna känna efter ordentligt i axeln så att den inte skulle göra ont.
Triceps var inga problem, kämpade på med både dips, extensions med rep i kabel och sedvanliga pushdowns i kabel.

Jag kände mig less och illamående under i princip hela passet. Såna pass är inte roliga, känns som att det är svårt att ta i till max då. Visserligen kanske kroppen försöker säga åt mig att inte ta i så förbannat då?

Äsch. Ny dag imorgon. Detta var veckans 4e pass. Tänkte ta ett till antingen imorgon eller på söndag där jag kör endast det jag känner för just då. Brukar bli basövningar.

Klockan är 21:45 på en långfredag och jag funderar på att hoppa i säng. Lotus springer runt i soffan och myser på dom nya soffkuddarna. Nike letar fruntimmer utomhus. Väs slappar i terrariet efter gårdagens middag. Karln är i fjällen. Jag känner inte för att vara social ute med vänner.
Lika bra att krypa till kojs och läsa bok kanske. Är ju mitt uppe Keplers "Sandmannen".
Ja. Så får det bli.